Detta är faktiskt den absolut första låt som verkligen inspirerade mig till Alvhilda och då var det hennes embryo som växte till det hon är idag. Då var det bara en enkel historia, en bok och inte en trilogi, alla de olika förvecklingar som idag är aktuella var helt oupptäckta. Det enda jag gick på då var känslan, den känsla som de fick varandra att uppleva. Det var vackert och det var gäckande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar