Bild: vet ej ursrunget
I Sverige finns en lång tradition av folktro. Så sent som på 1900-talet var det vanligt att barn och även vuxna trodde att olika väsen fanns på riktigt och kunde påverka vardagen. Därute i gränslandet mellan fiktion och verklighet dansade älvor som dimma över de fuktiga strandängarna. Troll stal nyfödda människobarn och lade dit sina egna, eller lockade in vilsegångna i sina boningar i bergen. I skymningen rörde sig irrande ljus bland träden, burna av osynliga lyktgubbar. Vättar och vittra levde under stenarna eller i gamla träd och nåde den som förstörde deras hem. Och det förföriska skogsrået var mången sexuellt utsvulten skogshuggares våta, skräckblandade kvinnodröm.
I det förindustriella samhället levde man i naturen och av naturen. Tillvaron var till stor del utanför ens egen kontroll. Ömsom var naturen god och givmild, ömsom grym och krävande. I en sådan tillvaro var det frestande, för att inte säga naturligt, att skapa en bild av det okontrollerbara. Naturens väsen tog form. De spred rädsla, men också en viss trygghet. De gav det okända och okontrollerbara ett ansikte.
Sedan dess har stora biotopförändringar skett, på flera plan. Runtomkring oss har Näckens forsar städslats för att producera elektricitet, älvornas strandängar har planterats med gran och trollskog har blivit produktionsskog. Inuti oss har det moderna projektets utdikning av vidskepelse och skrock torrlagt naturens magiska dimensioner. I en tillvaro där människorna anser sig kunna kontrollera även det okontrollerbara har naturens väsen blivit överflödiga. Det var länge sedan man kunde skrämma folk med tomtar och troll.
Doktoranden i historia, Mikael Häll, studerar kontakterna med erotiska övernaturliga väsen. Som källor har han rättsfall, gamla ballader och religiösa skrifter.
Han säger att många av dessa säger en hel del om deras föreställningar och moraliska värderingar. Samtidigt är det även intressant att jämföra med vår tids uppfattningar om normalt och onormalt, påpekar han.
Det är tiden 1500–1800 han riktar in sig på, framför allt 1600-talet och det tidiga 1700-talet, då oron för dessa förbjudna förbindelser verkar ha varit extra stark.
”Skapelsen inhyser uthi monga skogar ock bäckar diur tusenfalt nogh, men ingen kan dem fånga eller gripa, uthan de som aff diefvulen haffua friskott eller medh skogsråå boola” skriver prästen Erik Johan Prytz år 1632. Han menar alltså att det krävdes trolldom eller sex med skogsrå, strömkarl eller havsfru för att få god fiske- och jaktlycka.
Kyrkan såg på 1600-talet dessa naturväsen som demoner, och det var i både kyrkans och statens intresse att stävja samröret med dem.
Mikael förklarar att all utomäktenskaplig sex var ett hot och samröre med övernaturliga väsen sågs även som onaturligt. I två domböcker har han hittat ett 20-tal fall där människor dragits inför rätta för sitt umgänge med naturväsen. Merparten gäller män, kanske för att både skogen och havet, där ett naturväsen kunde hjälpa sin sexpartner till framgång, var främst manliga revir. De inblandade männen var ofta avvikare redan från början. Någon hade avvikit från armén, en annan var anklagad för tjuvskytte och rån, en tredje hade rymt från sin husbonde efter ett gräl.
Om männen verkligen trott sig se några övernaturliga väsen går förstås inte att säga, men de förekom i bondesamhällets folktro ända in på 1900-talet.
Detta handlade troligen om medvetna påhitt från en anklagad som ville skylla ifrån sig eller från någon som ville sätta dit honom. I vissa fall verkar det som om den inblandade är övertygad om att de verkligen upplevt det som berättas, troligen har det varit via vision eller drömmar men de fragment Mikael haft har inte kunnat ge några säkra svar. Även om många dödsdommar avkunnades för samlag med naturväsen verkställdes bara ett. Annars blev det oftast fängelse och religiös rådgivning i kontrast till trolldomsrocesserna under sextonhundratalet. Då var det dock oftast kvinnor som stod till svars.
Detta för att kvinnor oftast sågs mer benägna att begå synd samt att häxor skall ha slutit avtal med djävulen på egen initiativ medan männen sågs förledda av naturväsendena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar