måndag 18 juni 2012

Demoner

Bild lånad från Tomegeland

Ordet Demon inom den judisk-kristna tron kommer från ordet daimon i den grekiska mytologin. Där var betydelsen en gud eller andeväsen som visar sin kraft i naturen så som nymfer, satyrer, Pan, Muserna och kentaurer.

Det finns vitt skilda uppfattningar om nymfernas väsen.
En del källor hävdar att de, likt gudarna, är odödliga och så gott som genomgående glada och vänliga varelser, till nöje för både gudar och människor. Andra säger att de mest är elaka mot människorna och liksom dessa även har en begränsad livstid.
De framställs dock alltid som unga och vackra. De kan göra sig synliga eller osynliga efter behag och de livnär sig, liksom gudarna, på ambrosia.

Ambrosia är enligt den grekiska mytologin en Nektar som skänkte dem odödlighet. Det finns dock en senare beskrivning av att Ambrosia var mat och Nektar dryck, alltså inte samma sak.

Under Platons tid blev Daimon tilldelad rollen av skyddsande för människorna. Eller som Demon då den var en vandrande ande som tog över människor och var människans själ. Det talades även om att Daimon/demon inte var en andevarelse utan var människans, i dag kallad, överjag, alltså människans förnuft.

Det är en intressant kontrast till vad Demon blivit inom den judisk-kristna tron då de ser Demoner som fallna änglar som Belzebub tagit med sig i syndafallet. I bibeln beskrivs det som osynliga precis som Gud och att deras makter påverkar människan. Så som Gud skickar ut änglarna som sina sändebud skickar Satan ut sina sändebud – Demonerna.
Källor: Wikipedia och Werbeka

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar