Lite bättre men inte perfekt

Nog har jag kommit fler bokstäver framåt denna vecka men jag är långt ifrån nöjd. Boken bytte dessutom riktning och det blev med en gång trögare. jag har under femtio sidor arbetat med något som jag bara trodde skulle bli en parentes men istället blev det något så vackert att jag hade svårt för att släppa det. Här vågar jag inte skriver mer detaljer då en vän redan raljerat över att jag säger för mycket när jag nämnde vem som försvann, även om det för mig var så uppenbart att det inte ens kändes avslöjande, men, jag ska vara tyst om detaljerna.

Jag har även filosoferat över hur mycket jag skrivit på Alvhilda. Hittills är det faktiskt om vi ska se på helheten:
316 sidor
183503 ord
998723 tecken
vilket gör en helhet som trilogi på ca 526 sidor i romanstorlek som jag plitat ner och jag har väl nästan plitat ner dom två gånger också eftersom jag skrivit om texten flera gånger. Det kommer även att tillkomma minst femtio sidor i den bok jag skriver nu och troligen lika många i tvåan innan det är färdigt.

Det är nu när jag går vidare i boken och jag börjat blicka bakåt, andra påpekat hur mycket jag gjort, som jag fått prestationsångest och det känns som om Ragnvald är för tung för mig att ro i land. Nu gäller det bara att jag avskärmar mig igen, lyssnar till honom och fortsätter följa hans spår. Hans filosofiska tankegångar, hans gudslika tongångar och hans ödesmättade spatserande genom världen.

Veckan är dock inte slut än, det finns fortfarande några timmar kvar för mig att lägga till några ord i berättelsen.