Solange
var i hans klor. Det syntes hur han utan att ens äga min makt kunde nästla sig
in i människors viljor att styra dem. Han kunde förföra henne trots hennes
tydliga och inbyggda avsmak mot svarta män. Det syntes att han älskade att
förgöra hennes motstånd. Han hade läst hennes känslor och straffade henne för
dem genom att föra över henne på det förbjuda område hon blivit hårt uppfostrad
att hålla sig ifrån. Den sexuella åtrån som hon piskats bort ifrån och den understående
svarta mannen. Jag såg poesin, jag såg ironin och jag insåg att han skulle ge
mig mycket nöje. Deras beteende var som en dans. Han närmade sig, hon gick
ifrån, hon närmade sig han lät henne men backade, fick henne att be med sin
kropp efter det hon inte borde. Han svarade med att närma sig, hon backade.
Solen
började gå upp över horisonten när deras läppar möttes. Jag satt stilla och
studerade deras kärlek, hans seger, hennes underkastelse, hans oblyga erövring.
Hon lämnade honom besudlad, förstörd som ogift kvinna men med något många
erfarna kvinnor aldrig skulle få vara med om. Han hade vidrört hennes inre, han
hade tillfredsställt hennes alla sinnen och fått henne lyckligare än någon
vanlig kvinna tidigare varit och hennes förvirrade tillstånd var det ultimata
hämnden. Hon skulle alltid älska honom och minnas denna stund av total
förnedring som den bästa i livet men den skulle för alltid följa henne som den
förorening hon skulle bli förvisad för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar