Hon satt kvar i köket under hela
den tid det tog för mig att göra mig färdig för natten. Först när jag krupit
ner i sängen, läst en stund och släckt ljuset kom hon in. Hon tände lampan och
ställde sig vid fotändan av sängen. Min första reaktion var att bli irriterad eftersom
jag vant sig vid mörkret och blev störd av det starka ljuset. När jag såg henne
släppa klädesplagg efter klädesplagg övergick irritationen till upphetsning och
nervositet. Jag studerade henne på ett sätt som jag inte haft möjlighet till
tidigare. För varje klädesplagg som försvann från hennes kropp avslöjades mer
och mer av hennes timglasformade kropp. Den smala midjan och de breda höfterna.
Den lilla gropen vid diafragman och den runda bågen efter revbenen som bara
kunde skönjas men ändå skapade en fantastisk harmoni. Hon vände sig ifrån mig
för att hänga upp sina kläder på en flyttlåda som stod i andra änden av
sovrummet. I samma stund som jag såg hennes mjuka svank som med perfekta linjer
gick över till en rund och mjuk rumpa vaknade alla sinnen till liv. Mina
lustar, min sexuella längtan och frustration gjorde det svårt att hålla band på
mig själv. Hon vände sig om och såg på mig, Jag nästan flåsande med en värkande
längtan efter henne.
”Oj, förlåt. Sov du? Det var inte
meningen att väcka dig.” Med en snabb rörelse hade hon släckt lampan och hennes
mörka siluett, som fortfarande var övermänskligt sexig, kom emot mig. Hon vek
av, gick över till sin sida av sängen och kröp ner under täcket.
”God natt Steven.” Jag vände mig
mot henne, kröp närmre och lade min arm om henne. Jag var ortfarande för nervös
för att försöka smyga in under täcket. ”Vad gör du?”
”Jag tänkte bara att du kanske … eh
…” Jag stannade upp i handlingen. Hon vände sig mot mig och jag såg hennes
rynka i pannan, till och med i det mörker som vi befann oss i.
”Steven, sluta tänk och sov
istället. Bara för att jag är naken betyder inte att vi måste röra vid varandra.
Vi är väl inte neandertalare? Är vi djur som inte kan lägga band på oss bara
för att vi sover bredvid varandra?”
”Men det du sa till min far?”
”Jag sa bara att väggarna inte
skulle stoppa oss om vi ville göra något. På samma sätt kan vi lägga band på
våra primitiva lustar trots att väggarna inte finns mellan oss. God natt
Steven.” Hon tog bort min hand och lade sig ner igen.
Jag blev liggande en stund,
stirrandes upp i taket med en välbekant värk mellan benen. En värk hon orsakat
upprepade gånger och som blivit mer eller mindre rutin under åren.
Att jag aldrig kunde sluta vara så jävla primitiv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar