Bild lånad från my qoutes
Dörren flög upp med ett våldsamt brak och en vansinnig Shun
visade sig. Han såg på mig och lät sin våldsamma hysteri ge honom styrkan. Med
ett vasst blad i handen hotade han mig där jag stod men såg snart att min
rädsla inte infann sig. Det fanns inget hot i hans handling. Min uppenbarelse
kunde inte skadas av hans jordliga tillhyggen. Med en snabb blick på Alvhilda
insåg han att han blivit utbytt. Hennes intresse för honom hade falnat, hela
hennes inre lös endast för mig. Jag sträckte mig efter honom, som för att läka
hans sorg, få honom att inse att när det var över skulle han vara fri. Med ett
snabbt handlag med det vassa bladet hade han skurit upp ett djupt sår som
blödde ymnigt. Halspulsådern var av och tömde hans kropp snabbt på det
värdefulla blod som fick honom att leva. För några sekunder såg jag på hans
kropp som gav upp vid mina fötter. Han färgade golvet rött och lämnade det
jordeliv han känt, åter igen. Medan jag såg på honom kände jag en lättnad över
att han tagit ett så sunt beslut. Jag förstod hans frustrations övertag och att
han sett detta som sin enda utväg. Handlingen var sorgsen och vacker på samma
gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar