Som att ta sig genom en labyrint

Det är känslan att ta sig till hennes hjärta. Men vad är det man finner när man kommit i mål?

Förgiftad

Vem är det som gör allt för henne? Vem är det som inte gör allt för henne?

Het beröring - saxat ur andra boken

 Bild lånad från Chopra center

Nätternas själabränningar varvades med heta drömmar om Alvhilda. Jag såg henne naken och hennes gröna ögon lös för mig. När hennes händer vidrörde min hud var det som om huden fattade eld, som om den glödde. Det smärtade på ett underbart sätt. Den var kompatibel med den eld som brann inom min själ varje natt. Istället för att plågas, njöt jag av smärtan hon gav mig. Det var alltid svart i mina drömmar, som om hela drömmen lystes upp av hennes gröna ögon. Hennes kyssar slukade mig, fick mig att explodera i upphetsning. Jag började skrika på nätterna igen fast utan att vakna. Jag skrek inte av smärta, jag skrek av den upphetsning som hon gav mig. Min pubertet var tuff för hela min familj men jag fick en smärtsam njutning som jag levde på under hela dagarna. Mina föräldrar fick bara skriken.

Alvhilda i bilder

Ännu en bild som hittat sin väg till bloggen, alldeles ensam. Ser Alvhilda vilande mot ett träd. Helt klart inspirerande. Vem är du som skapar denna skönhet, någon som vet namnet, ge mig det och jag länkar.

Skicka en ängel

Men kan man se skillnad mellan en ängel och en djävul, när man är bländad av kärleken?

Vilse

Den förvirrade känslan då man inte kan hitta sig själv i situationen, i känslan och världen.

Offer - saxat ur tredje boken

Bild lånad från my qoutes

 Dörren flög upp med ett våldsamt brak och en vansinnig Shun visade sig. Han såg på mig och lät sin våldsamma hysteri ge honom styrkan. Med ett vasst blad i handen hotade han mig där jag stod men såg snart att min rädsla inte infann sig. Det fanns inget hot i hans handling. Min uppenbarelse kunde inte skadas av hans jordliga tillhyggen. Med en snabb blick på Alvhilda insåg han att han blivit utbytt. Hennes intresse för honom hade falnat, hela hennes inre lös endast för mig. Jag sträckte mig efter honom, som för att läka hans sorg, få honom att inse att när det var över skulle han vara fri. Med ett snabbt handlag med det vassa bladet hade han skurit upp ett djupt sår som blödde ymnigt. Halspulsådern var av och tömde hans kropp snabbt på det värdefulla blod som fick honom att leva. För några sekunder såg jag på hans kropp som gav upp vid mina fötter. Han färgade golvet rött och lämnade det jordeliv han känt, åter igen. Medan jag såg på honom kände jag en lättnad över att han tagit ett så sunt beslut. Jag förstod hans frustrations övertag och att han sett detta som sin enda utväg. Handlingen var sorgsen och vacker på samma gång.

Alvhilda i bilder

Ytterligare en bild som blivit skickad till mig utan att jag fått ägarens namn given. Jag kommer självklart uppdatera när jag får veta vem det är, och länka. Bilden i sig gillar jag, känner att det är Alvhilda över även denna. Får mig att tänka på trädalvernas dans i morgondiset, men när man ser det i verkligheten är det lite mer diffust, som dis endast.

Hur ser du världen

Genom någon annans ögon blir den vackrare, i alla fall om man har förmågan att se det som andra inte kan.

Osynlig och tyst - musik

I'm trapped by my guilt
want to be forgotten
tired of the noise
aching for relief

Ett lidande utan dess like, saxat ur Alvhilda

(saxat ur råmanuset till sista boken)

Det energibehov han hade visade sig som blodtörst i ögonen och jag studerade hur han lät sin vrede gå ut över ensamma människor i hans närhet. När ingen såg var han en brutal och skoningslös jägare som smög, sprang och kastade sig över sina offer. Med trubbiga tillhyggen slog han sönder kroppens ben och absorberade de känslor av smärta och skräck som steg från de döende. Vid dödsögonblicket fick han frid, för några sekunder. Ett pulserande energiöverflöde lös upp natten där han satt och njöt över den unga mannens sargade och blodiga kadaver vibrerade som ett färgspektra i natten. Han såg själv inte den skönhet han genererade utan var låst i att njuta av att få offra männen åt Alvhilda. Samtidigt som det svärtade och förstenade själahöljet glänste som fältspad av upprymdheten kände jag hans inre och ärligaste känslor. Hans egna. De känslor han inte längre kunde rå över, de känslor som inte längre var hans utan en svag förnimmelse av vem han en gång var, grät över den gärning han just utfört. Den led över vad den blivit, över det som den upprepade gånger tvingades till.

En hittad bild

Någon hittade denna bild som fick tankarna att gå till Alvhilda. Källan verkar dock inte ha något samband med det som Alvhilda handlar om men väcker ändå ett stort intresse. Det är nämligen omslagsbilden till en film vid namn Premonition, på svenska Ond aning som jag blev mycket intresserad av. Jag återkommer när jag sett den och berättar om den hade något med det övernaturliga som Alvhilda avhandlar.Tack för tipset du Anonyma, som gav mig länken till filmen.

Ännu en sång att bli inspirerad till

Providing, deciding, it was soon there
Squared to it, faced to it, it was not there

Naturandar

Målning av Gilbert Williams

Det som betecknar naturandar är att de är väsen som står i förbindelse till en viss plats i naturen. De förekommer framförallt i mytologier och gamla traditioner, men även i många utvecklade religioner såsom hinduism och tantrism. De förekommer som undergrupp inom andetron men är samma sak som de dödas andar och husandar. De skall inte heller förväxlas med spöken eller gengångare. Även om de beskrivs som människolika i sitt beteende visar de sig ogärna för människor.

Man kan hitta naturandarna i flera olika religioner, sägner, folksagor, myter samt esoteriska sammanhang. Det finns en föreställning om att naturandarna försvarar naturen och i många historier blir människor, som varit goda mot naturen, hjälpta av dessa väsen. Det finns även historier om motsatsen, när människor som hotar naturen blir oskadliggjorda. Det finns många historier om kärlek mellan människa och naturandar, såsom nymfer eller älvor. Dessa slutar oftast olyckligt då historierna står för den ouppnåeliga kärleken och om den omöjliga partnern. Många naturväsen vill ingå förbund med människorna för att komma i besittning av en själ då det sägs att de inte själva har någon själ. Naturandar ses inte som andliga väsen utan verkar vara bundna till en fast och kroppslig existens vilket är skillnaden mellan naturandar och spöken, vars gestalt inte uppvisar någon fast struktur alls. Det innebär dock inte att naturandarna inte kan skifta sin yttre gestalt då de allt som oftast har magiska krafter.

I västvärlden visar sig intresset för naturandar framförallt som underhållning i form av spännande berättelser, men ännu i dag finns det människor som gör anspråk på att kunna iaktta och kommunicera med naturandar. Tron på naturandar är över lag mer levande i de nordiska länderna än i, bland annat, Mellaneuropa. På Island har man fortfarande en så pass levande syn på naturväsen att man inom samhället har plats för så kallade älvombud. Dessa är andekunniga människor som kommunicerar med naturandarna innan man sätter igång med byggnadsprojekt. Detta efter erfarenhet av maskiner som slutat fungera samt olyckor som man förknippat med naturandars verk. Det är därför man kan se många annorlunda vägdragningar då man undvikit att dra vägarna genom ställen som anses vara bebodda av naturandar.

Den tibetanska buddhismen har blivit påverkad av den urreligion som fanns tidigare då naturandar spelade en stor roll. Vissa av de ritualer som man använde för att blidka naturandarna finns fortfarande kvar i dagens religionsutövande. När buddhismen först spreds i Tibet betvingades de tibetanska naturandarna för att spridningen skulle kunna ske och dessa fick svära en ed. Som tack fick de naturandarna en roll som beskyddare av Buddhas läror – Dharmapala.

Esoterismen som är ett svårdefinierat begrepp, syftar oftast på heliga läror och dolda kunskaper knutna till hemliga sällskap, har i mångt och mycket på sistone inriktat sig på tron att naturandar har en reell existens. Den har mytologin som utgångspunkt men blandar allt som oftast upp det med inslag av fantasy. Antroposofi är en andlig filosofi som vill hävda att det finns en andlig värld som är objektiv, intellektuell och kultiverad. I antroposofin integrerar man den gamla folktrons föreställningar om naturandar. Inom denna genre försöker man återupprätta kontakten och samarbetet med hjälp av särskilt begåvade människor. Olika intervjuer med naturandar har blivit publicerade genom åren och dessa presenteras som distinkta varelser med eget namn.

Många har försökt att systematiskt indela naturandarna men har misslyckats på grund av den mångfald som existerar. Olika föreställningar om dessa varelser är knutna till lokala traditioner och den lokala utvecklingsprocessen vilket gör att det är näst intill omöjligt med en enheltlig syn. Genom diverse fantasyvärldar ökar ständigt dessa väsens existens då de är så nära de redan existerande och går att förknippa med dem.

Om man gör en indelning efter elementen så kommer ”Moder Jord” in som den högsta av gudarna. Hon kallas för Gaia, som är en slags modersgudinna. Hon omfattar hela naturen men tron på henne utesluter inte tron på flera mindre väsen så som kristendomens tro på den helige fadern gör. Under henne kommer olika typer av elementandar.

Naturandarna är indelade efter de fyra elementen och anknyter till den klassiska elementläran. De kan även hänvisas till elementandar eller elementväsen och indelas i följande grupper:

Jordandar – gnomer, bergsandar, troll, irrbloss, alver, fauner och dryader.

Vattenandar – Undiner, Näcken, nixor, sjöjungfrur, havs- och flodnymfer, nereider och najader.

Luftandar – sylfer, ljusalver, stormandar och devor.

Eldandar – salamandrar hör ihop med drakar och lindormar

Källa: Wikipedia

Veckans avverkande

Veckans stunder har varit korta få men intensiva. Jag har långt ifrån hunnit skriva varje dag men när jag väl satt mig har det lätt hunnit bli fem sidor text på bara ett par timmar. Nu har han äntligen tagit sig en bit och det har fått hända lite mer än bara krig och död. Död är det förstås fortfarande, vad vore det annars i denna värld, men inte samma destruktivitet utan mer rå och brutal skräck. Sådant där jag som jag gillar lite mer. Kommer vara tvungen att måla lite till här senare, det vet jag, väldigt enkelt och platt beskrivet än så länge, men det kommer, det kommer.

I dagsläget ligger manuset på 116 sidor, 74249 ord och 404621 vilket den som hängt med i räkningen kan se är ett minus. Men det är på grund av att jag raderat  15 sidor, 8069 ord och 50928 tecken av research.

Konkret så har alltså Ragnvald vuxit med: 6 sidor, 4813 ord och 26506 tecken.

Nej, det är inte mycket men det är mer än inget. Just nu är skapandet av Ragnvald som ett halvkasst one night stand på fyllan - ångsfyllt, oförstående lockande, fyllt med åtrå och massa ånger. Det innebär att jag känner en stark dragning till att skriva men jag känner att jag mår lite dåligt i det jag skriver, vill att många av de partier jag just nu försöker få ner ska bli överstökade eftersom dom är fyllda med så mycket ångest. Samtidigt ångrar jag mig hela tiden och får därför skriva om och skriva om och skriva om. Jag tror jag har skrivit mer än tredubbelt så mycket mot det som faktiskt står i manuset just nu.

Jag har i alla fall äntligen gått från västvärldens krig och destruktivitet till något helt nytt. Jag hoppas det tänder ett nytt ljus inför veckans författande.

Skräck

En övergripande känsla som kan släcka en hel världs intryck.

Saxat ur trilogin

”Har du också lämnat en käresta där hemma?” Jag vände mig om och mötte en orolig men vänlig blick. En ung pojke, han kunde inte vara mer än sexton år. Hans uppenbarelse var osäker, kutad rygg och låga axlar. Han blickade upp på mig som om han hoppades på mitt beskydd.

”Nej” Jag såg ut över vattnet igen och försökte ta mina tankar tillbaka till Alvhilda.

”Du ser sorgsen ut. Jag förväntade mig därför att även du lämnat någon du kommer sakna där hemma.” Jag vände mig mot honom och såg rakt in i hans själ.

”Frågan är inte vem du kommer sakna för det kommer vara över tidigare än du hoppas. Frågan är vem som kommer sakna dig för det kan vara mer ihållande.” Han svalde och flackade med blicken. Jag hade matat den skräck han bar inom sig som nu trängde fram ur hans kropp med tårar i ögonen.

”Du tror inte vi kommer levande hem igen?”

”Tror du?” Han vacklade till av min fråga och jag kände hans illamående. ”Nej, jag trodde inte det.” Min blick svepte ut över vattnet igen och jag kände att han ändå stod kvar vid min sida.

”Hon heter Josaline.” Jag vände blicken åter åt hans håll där han stod och grät som det barn han var. ”Vi äktade innan jag åkte. Vi älskade varandra och äktade varandra innan jag skulle ryckas ifrån henne.”

”På vilket sätt kommer det hjälpa henne att vara din änka?” Han sjönk ihop på durken och såg ner på sina fötter. ”På det sättet har du garanterat hennes solitud genom livet. Berövat henne chansen att hitta en man som kan bli kvar vid hennes sida.” Jag lämnade den unga pojken till sitt öde. Han satt kvar med den hopplöshet jag givit honom, virad om sig som en tung filt.

En förnimmelse av Alvhilda

När jag målade naglarna denna vecka fick jag höra av läsare till boken att de blivit väldigt Alvhildiga. Då är jag inte sen att erbjuda er en visning. Då tanken med målningen var absint har jag den eminenta gröna fen som bakgrund till naglarna. Det är inte helt fel heller eftersom den gröna fen också är mycket lik Alvhilda. I alla fall när man ser till vissa aspekter och då inte bara att hennes uppenbarelse är berusande.

Vem är den ende och varför?

Älvor

Målning av Nils Blommér

Ser ni dimhöljda fält eller dis över mossiga marker sägs det att det är älvorna som dansar. Detta är dock endast en romantisering av älvorna då man förr ansåg sig höra älvorna i fågelsången. Deras danser såg man ofta spår av genom ringar, antingen genom gläsväxta ringar eller svapringar. Om man gjorde ifrån sig i dessa ringar ledde till direkt insjuknande.

Älvor har tidigare setts som farliga och som de som gör människor sjuka. Man kunde få sjukdomar blåsta på sig vilket endast kunde botas genom motblåsande, till exempel av en blåsbälg. Annars kunde man offra guld eller fett i älvkvarnarna (skålgropar, enkla hällristningar från forntiden) till älvorna för att blidka älvorna och kurera den insjukna.

Man kunde bli dömd för umgänge med älvor då det var förbjudet att ha sexuella relationer med de övernaturliga. En kvinna blev bland annat dömd, 1656 för att ha fött sju barn åt älvkungen. Han ska ha hämtat barnen samtidigt som hon fått dem vilket ska ha bevittnats av andra. Hon ska ha mött honom på Grönekulla där dans och sång ska ha förekommit. Vittnesmål om umgänge med älvor sträcker sig långt in på 1700-talet då människor berättat för präster om att de blivit ledda in i älvornas värld.

Älvorna är besläktade med de Alver som förekommer i nordisk mytologi. Hur de är besläktade är dock oklart. Det finns även kopplingar mellan de germanska mytologierna då de alla innehar feminina alfer som kopplas ihop med sjukdomar. Det finns även kopplingar till de keltiska kulturerna, till exempel iriska Sídhe.

I den danska folktron kallas de för elverfolk ellerellefolk och är solitärväsen som visar sig som elvepiger men många av de attribut som skogsrået i de södra delarna av Sverige. De danska älvorna föredrar att bo i högar vilket H.C. Andersen skildrat i sagan Elverhøi. De feer som förekommer i anglosaxiska sagorna, till exempel Tingeling, har översats med ordet älva, men det finns ingen historisk koppling.

Fe förekommer framförallt i romanska folksagor och är ett övernaturligt kvinnligt väsen. De har importerats till Storbritannien där de främst förekommer i folksagor. De är oftast bosatta i en annan värld, ett faerie eller faerieland som framförallt är går att härleda till Síd eller Sídhe från den keltiska mytologin. I Brittisk folktro har de identifierats med bland annat alverna eftersom begreppet Fairy användes på samma sätt som svenskans väsen. Ordet Fairy är från början en förkortning på uttryckte ”the fair folk” där Fair har samma ursprung som svenskans fager. På svenska översätts dock oftast ordet fairy till älva även om det inte finns någon historisk koppling mellan älvor och feer. Det har att göra med en sammanblandning mellan älvor och alver och den redan nämnda sammanblandningen mellan alver och feer.

Information hämtad från Wikipedia

Veckans skrivande

 Bild lånad från folkuniversitetet

Det har hänt lite i veckan men det har varit tungt. Jag har hoppat mellan olika tidsepoker och gått tillbaka och skrivit saker som varit innan det jag skrev förra veckan. Det kan hända att viss förvirring har uppstått på grund av det men det kommer ske en del genomläsning av texten för att se så att saker stämmer överrens med varandra.

Det är tungt just nu, mycket död, sorg och fruktan som måste ut och in. Många känslor, många beslut och tidvis väntan. Jag kämpar med vad som måste vara med, vad som inte bör dras ut på och vad som måste beskrivas för att inte bli för hoppigt.

Just nu är boken uppe i 125 a4-sidor, 77507 ord och 429043 tecken vilket innebär en utökning med 28 sidor,15444 ord och 98010 tecken vilka endast 10 sidor, 6904 ord och 37897 tecken faktiskt är nytt material. 18 sidor, 8540 ord och 54113 tecken är endast research som blivit inlagt i texten för att successivt tas bort medan jag skriver. Jag kan ändå inte var missnöjd eftersom tio sidor ändå innebär ett medelsnitt på över en sida om dagen. Om man då även tänker på att jag endast haft tre riktiga skrivdagar den här veckan så visar det på en ganska rejäl skrivning när jag väl satt mig.

Jag ser fram emot nästa veckas utmaning - jag hoppas ta mig igenom krigens elände under den veckan, för min själ behöver ro.

Ragnvalds också.