Utvärdering av veckan som gått

Dagens läge är att den första boken i Alvhildatrilogin ligger hos förlag och väntar på domen. Detta utifrån att jag stod vid ett vägskäl där jag kunde gå åt flera olika håll. Den kan ses som klar men jag kan även göra vissa ändringar. Jag ville inte gå vidare åt något håll och kanske försaka det jag redan byggt upp och därför valde jag att låta den få en dom av någon utifrån möjligheterna att låta henne flyga. När jag skickade henne till förlag hade jag ett färdigt råmanus till andra boken klar och ett halvfärdigt råmanus till den tredje boken, som krävde en stor omarbetning.

Jag velade en del fram och tillbaka om ifall jag skulle jobba om tredje boken så den var i nivå med den andra och sedan omarbeta tvåan eller om jag skulle göra tvåan klar för möjligt inskick om förlaget ville se det snart efter att de läst ettan. Det gjorde att jag inte skrev något utan båda böckerna blev liggande. Förra helgen kom dock Ragnvald till mig då han inte orkade vänta längre. Därför satte jag mig förra helgen och började arbetet med tredje boken.

Hur har det gått?

Jag har raderat väldigt mycket av det som fanns, flyttat mycket och sedan börjat bygga i gliporna. Jag har inte hängt med i teveprogrammen denna vecka utan har grävt ner mig med hörlurar och dator i vardagsrummet med familjen skramlandes utanför min bubbla och det har faktiskt gett mig stora framgångar. Just nu sitter jag i en diskussion mellan Ragnvald och en trädalv angående människans syn på Gud och hur man definierar denna.

Även om jag valde hushållsarbete och socialt umgänge under lördagen och jag inte riktigt fått till skrivtiden i dag har jag ändå lyckats öka boken med 24 sidor.
Från att ha haft ett halvt råmanus på 60 sidor har jag, efter både raderat och minskat ökat den till 84, från 37 791 ord till 53 906 och från 206 268 tecken till 292 684.
Jag känner mig nöjd efter ett veckoverke och jag lämnar er med detta citat från veckan som gått:

”Kommer jag få uppleva det igen?” Hennes ögon var bedjande och hon lät sina armar långsamt glida upp runt min nacke. Hennes läppar närmade sig mina och hon gled upp i mitt knä. ”Jag är utsvulten.”

Jag tog emot hennes åtrå och hunger och vi gav varandra den tillfredsställelse som närmast kan jämföras med att sluka en själ. Hennes lidelse var större än någonsin tidigare och hennes begär mäktigt. Hon övervann mig totalt och jag hade svårt att vara tillräcklig för henne.