Bild lånad från Hediel
Alvhilda lade huvudet på sned och iakttog mig en stund innan
hon svarade.
”Steven, jag tror att det skulle vara en väldigt bra idé.”
Jag blev så lättad av hennes svar att jag nästan svävade över marken. När jag
pustat ut visade jag henne att jag var intresserad av vad hon tyckte var så
genialiskt. ”Steven, vi umgås mycket och du har varit vid min sida ända sedan
vi var små. Det är lätt att ha dig där och jag finner att du känner en lättnad
av att vara hos mig. Mina föräldrar och dina föräldrar förväntar sig troligtvis
redan att vi är ett par och att vi skall gifta oss en dag, vilket även jag
finner som det mest logiska med tanke på att vi ändå är med varandra hela
tiden.”
Jag lät hennes ord sjunka in i mig en stund men innan jag hann processa
vad hon faktiskt sagt hade hon gått sin väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar