Jag hade lite av beslutsångest i början av veckan men det rättade till sig. Jag har ju jobbat på Ragnvald nu. Skrivit och skrivit, lärt känna honom fått en bild av vad han tycker och tänker och hur han skulle agera vid olika tillfällen. Han är däremot svår att leva ensam med så länge som jag gjorde nu. Jag, ensam med hans tankar i de århundraden som lades upp framför mig.
Jag har samtidigt en överenskommelse med en lektör om att Alvhilda skall skickas till honom i höst. Min tanke var att han skulle få henne innan slutet av september men Ragnvald tar inte slut.
När jag talade med en av mina testläsare, som läst förra utkastet av Alvhilda och första utkastet av Steven, om mitt dilemma erbjöd hon sig att läsa Ragnvald så att jag skulle få ett bollplank. Då var det lätt att bestämma hur framtiden skulle te sig i mitt skrivande. Jag lade Ragnvald åt sidan tills dess att jag fick bolla med henne, tala ut om honom.
Därför lyftes Alvhilda igen och det har hänt mycket. Skapandet och samtalen med Ragnvald har gjort att första boken utvecklats enormt. Spänningen har dragits åt några snäpp och det finns mer av Ragnvalds tankar, vilja och själ i boken. Det är omöjligt att återge framsteg genom räknade ord den här gången eftersom det handlat mer om utveckling av text. Jag har raderat och bytt ut massor. Bilden är helt klar inför resan.
Just nu jobbar jag på kapitel fem, men i den äldre versionen är det samma sak som kapitel 2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar