Bild lånad av Naturvårdsverket
Jag skriver så fingrarna blöder, känns det som ibland. Jag har nu kastat mig in i Alvhilda igen och det händer så mycket nya saker som jag inte visste innan. Ragnvalds tankar och agenda har spelat in mycket i det nya utkastet och spänningen, mystiken har höjts några nivåer. Jag har min testläsargrupp, både den tidigare som läste förra utkasten men även några nya som inte läst något tidigare.
Kommentarer hittills:
"Vilken förändring av början. Kom inte på förrän nu att du tagit bort karaktärer . Men det lovar gott"
"Jag tycker det är bra, man vill läsa mer. Oftast stiligt språk också"
Mystiknivån i boken har jag fått berättat för mig har legat på tre men stigit till fem, vilket är precis som jag vill ha det.
Diskussionerna har annars mest gått ut på i vilken vinken man faktiskt landar om man ramlar baklänges mellan sätena på ett flygplan, vad ett gammalt badkar är gjort av, hur snabbt hår växer och hur långt ett hårband faktiskt är. Vidare har frågor uppkommit angående amerikanares bäddvanor och hur väl de känner till Greta Garbo där borta.
Jag har lagt till flera scener och tagit bort sådant som känns överflödigt. Jag har lärt känna drivkrafterna i karaktärerna bättre. Hotellet och dess interiör har en större mening och drivkraft i boken också. Det är nästan som att skriva en ny bok. Men nu gäller det att den blir klar snabbt, vill ha klart innan augustis utgång så att jag kan få skriva om den ännu en gång innan den åker till lektör.
För mina testläsare har jag här en fråga, vad i boken tror ni är inspirerat av bilden här ovan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar