Jag sjönk ner längs med den mjuka, rundade badkarsbotten så att huvudet kom under vattenytan. Jag drog fingrarna genom håret för att det skulle blir ordentligt uppblött. Det flöt upp som sjögräs. Jag såg upp genom vattnet, hur det låg på ytan och flöt. Genom vattenytans oregelbundenhet blänkte ljuset från lampan som satt ovanför spegeln vid handfatet. Mitt eget hår lade skuggor över mitt blickfång. Skuggorna blev mer påtagliga och snart såg jag att det inte bara var mitt hår som skuggade. Något mer befann sig mellan mig och ljuskällan. Jag kände mig för bråkdelen av en sekund utsatt, studerad, inte ensam. Känslan fick mig att snabbt komma upp med huvudet över vattenytan igen. Den plötsliga rörelsen fick vattnet att skvalpa över kanterna på badkaret vilket skapade en vattenhinna, över de små kakelplattorna, som snabbt rann ner i golvbrunnen. Vad hade kommit över mig. Ännu en hallucination? Varför blev jag så hispig? Jag valde att snabbt tvättade av mig och kliva ur badet. Den lilla glödlampan verkade hålla på att ge med sig då den blinkade till ibland och lät sitt ljus bli en aning dovare för varje gång.
