Alvhildacirkel

 Igår blev det äntligen av. Alvhildacirkeln. Många gånger när jag berättat att jag skulle ha ett seminarium/cirkel med mina testläsare har jag fått höjda ögonbryn och orden ambitiös uttalade. Jag själv tycker att det var ett viktigt avslut i den process vi haft tillsammans. Testläsningen har jag haft på det sätt att alla ingått i ett forum där de kunnat kommentera och diskutera böckerna, kapitel för kapitel. De har diskuterat med varandra utan att de ens känt varandra från början. Den processen har varit väldigt rolig eftersom det varit många spontana kommenterar och inte bara den samlade bilden. Jag har fått frågor angående detaljer och de har kunnat samtala på ett sätt som gett en nyanserad bild av allas åsikter. Nu satte vi oss ner för att diskutera helheten, intrycken och utvecklingen. Idén till cirkeln kommer ifrån att jag själv ingår i en bokcirkel som är ett fantiskt givande forum. När jag sitter hemma på min kamare och läser en bok kan jag tycke väldigt mycket men när vi väl sitter tillsammans med boken kan jag få en helt annan bild efter att vi diskuterat och jag fått andras bild. Testläsarna är en mycket spännande blandning:

Mikael. En kille som själv skriver och går skrivkurs för tillfället. Utöver det är han en stor läsare, framförallt inom fantasygenren. Han gillar skräck och fantasy och det får gärna vara lite gore och blod. Han har framförallt gett mycket kommentarer om det psykologiska och själva skrivhantverket i sina kommentarer. Hans favoritdel i trilogin är den andra boken och han tror att det kan vara den delen som de flesta männen kommer fastna för. I alla fall de som är insnöade på fantasy och skräck.

 Ingrid. Hon skriven inte själv men är en stor läsare. En allätare i litteraturen men brukar inte läsa skräck och fantasy. Man kan säga att hon representerar den vanliga läsaren och enligt henne går Alvhilda hem där. Den enda referens till vampyrlitteratur som hon har är Twilight. Ingrid har framförallt varit ett stort stöd i trovärdigheten och känslan i boken. Hennes favoritdel i serien är den tredje och hennes favoritkaraktär är John.

 Camilla. Här har vi också en allätare inom litteraturen som inte skriver själv. Camilla har dock ett stort intresse av just skräck och vampyrer. Hon har framförallt gett ett helhetsutlåtande eftersom hon kom igång med läsningen så långt senare än de andra. Hon beskrev att den var lättläst och lätt att ta till sig. Hon sträcklästa alla tre böckerna på några veckor och även hon hade trean som favorit.



Åsa. Ytterligare en litterär allätare som inte skriver själv. Även Åsa läser inte fantasy eller skräck vanligtvis utan har endast Twilight som referens. Åsa  är en detaljens människa och har verkligen gått in för att ifrågasätta när hon tror att jag brustit i researchen eller när små detaljer inte verkar stämma. En sådan testläsare är verkligen guld värld även om de kan få det att rycka i ögonlocken ibland. Även Åsa hade tredje boken som favorit.


Vad tyckte mina testläsare om böckerna då?  De var rörande överens om att de tyckte om dem. De tyckte att den innehållsmässigt var bra, att min styrka är alla de twister som jag pepprat boken med. Det var omöjligt att veta hur det skulle sluta och det bibehöll intresset hela vägen. Alla trådarna knyts ihop och det var det som gjorde trean så mycket roligare eftersom alla trådar plockades upp. De beskrev hur frågorna hopades sig i ettan och tvåan och att de inte för sin fantasi kunde förstå hur det kunde hänga ihop och blev alla glatt överraskade när de lästa trean. Jag måste öka tempot på vissa delar, jag ska kapa fantastiskt mycket i trean och de har gett mig en väldigt bra bild av hur de tycker jag kan få till det på bästa sätt.

En av de absolut största behållningarna med att ha en cirkel och diskutera boken med folk på det här sättet är att man får en upplevelse av delaktighet, verklighet. Jag i min skapandeprocess går och bearbetat alla historierna ibland år ut och år in. Detta är första gången jag lyckats skriva ner allt och att då få prata med folk om karaktärerna, känslorna och händelserna var nästan som en stödgruppssamtal. Äntligen kunde jag dela det med någon och verkliga kunna prata ut om allt jag burit på under så lång tid. Jag är så fantastiskt tacksam för detta och jag känner att jag fått ett härligt avslut på min resa som gett mig styrkan att ta det sista steget.

Som tack för deras insats och vägledande ord bjöd jag dem på en härlig middag inspirerad från boken och var sin berlock. Tidigare har jag lämnat ut muggar till de som läst så min kreativitet runt bokprojektet är större än bara de skrivna orden.

Nu är det dags att redigera hela trean och skriva om hela ettan och redigera tvåan och sedan redigera om trean. Sedan är jag väl fit for fight.