Alvhildas 2012

När 2012 startade trodde jag att jag hade allt klart för mig och jag såg framför mig att Alvhilda och hennes efterföljande böcker skulle bli klara under året. Första boken fick åka till förlag för att se om storyn hållde och det gjorde den på sätt och vis. Inte i tryck men en grund som var intressant. Det var hantverket som behövde slipas. Det är det som har skett under 2012. Första boken har nu fått vara hos lektör och skall skrivas om efter de tips som kommit in därifrån.

Både de andra böckerna har skrivits om helt från grunden och ökat i storlek. Alla delar har blivit testlästa kommenterade. Sammanlagt har hela trilogin ökat med ungefär 157353 ord och 701047 tecken. Det första arbetet under 2013 kommer vara att se över så det är rätt tecken och rätt ord som böckerna ökat med.

Alla böcker kommer ha varit hos lektör och fått sig en rejäl omgång och utlåtande om helheten skall kunna hjälpa till att bygga upp dem inför framtida tryck.

Trilogin skall få åka till förlag igen och få sin dom. Denna gången som helhet och inte bara med första boken.

Jag ser fram emot 2013, det känns som om det kommer att bli Alvhildas år.

God fortsättning till er alla skräck- och mystikälskare där ute.

Klar för den här gången

I augusti började jag denna redigering av hela Alvhildatrilogin. Jag jobbade om första boken fick den genomläst av mina testläsare, ändrade ytterligare en gång och fick den korrekturläst innan jag skickade till lektör. Sedan tog jag mig an den andra boken. Jag hade tänkt göra som med första, att bara egentligen ändra lite i den redan färdiga texten. Alvhilda del ett växte under sin redigering med elva sidor. Då tog jag bort vissa kapitel och ersatte dessa med nytt material samt att jag tog bort karaktärer med mera. Lektören säger att det saknas minst femtio sidor så mitt arbete med denna bok är att hitta dess, jag är osäker på vart jag kan ha lagt dem, men jag är bra på att hitta på saker så det ska nog gå vägen.

När jag började med Steven, alltså andra boken i trilogin, för den här gången märkte jag att det inte fungerade att skriva i den färdiga texten. Istället började jag egentligen om på nytt. Det var ett skellett men jag satte på kött, muskler, fett och drag. Jag skrev helt enkelt boken igen där det färdiga bara var en suddig karta. Jag hade alltså 83sidor att leka med men när jag var klar hade jag ökat boken med:

 155 sidor!

Tacka sjutton att jag inte hann med min deadline. Jag var redan en månad sen efter Alvhilda. Jag skrev lite drygt hälften av Steven under NaNoWriMo men som ni ser så lyckades jag inte ens komma upp i den pott jag hade när jag var klar i den utmaningen. Jag avslutade nämligen den utmaningen på 100 000 ord, vilket jag känner mig ganska nöjd med. Jag kastade mig nämligen över Ragnvald efter halva tiden och körde på. Han hade samlat på sig ungefär 60 sidor när jag började. Det saknades en del delar här och där som jag skulle fylla på med. Jag skrev det sista ordet på sista delen vid två på natten till juldagen vilket kändes bra eftersom jag ville vara klar innan jul. Jag valde att se juldagen som jul för i år, trots att alla julklappar redan var öppnade vid den tiden. Jag fyllde på sista boken med: 

Lite drygt 300 sidor under loppet av mindre än 1½ månad.

Jag har låtit Ragnvald på härja fritt under tiden jag skrivit. Jag har följt stickspår, jag har hängt med i nya tvister som jag inte riktigt vet hur jag ska fläta samman och nu återstår det en hel del avrättningar. Jag måste nämligen ta död på så väldigt många älsklingar. Jag vet redan många av de kapitel som skall strykas men jag har som tur är en testläsargrupp som jag ska ha seminarium med i januari. De kommer då kunna ge mig sin syn på vissa spår som dykt upp i boken.

Nu ska jag ge mig i kast att redigera Steven ytterligare en gång innan jag känner mig redo att få den genomläst av lektör. Sedan blir det minst två redigeringar av Ragnvald, en raderarredigering och sedan en textredigering.

Det här med att skriva och författa, det är en oändlig historia men mycket spännande.

Alvhilda dansar i absinten

Han log och lutade sig framåt medan han ställde ett glas vid min plats och hällde en grön vätska i botten.
”Jag erbjöd bara er kära vän att lära känna den gröna fen.”
”Den gröna, vad?” Han lyfte blicken och såg in i mina blå ögon.
”Den gröna fen.”
”Alvhilda?” Han skrattade till och reste sig upp.
”Det var ett nytt namn på henne, vi har alla våra egenheter.” Han visade hur vi skulle lägga socker på en bladformad metallsked som lades över vårt glas. Han lät sedan isvattnet sakta droppa ner i vätskan i botten på glaset. ”Om herrarna nu studerar sin absint kommer ni snart få se den gröna fen dansa i louchen.” Leende lämnade han vårt bord och jag kände hur nyfikenheten tog över.

Jag såg hur den stora glasbehållaren dröp av kondens medan de små kranarna droppade, långsamt, i glaset framför oss. Min blick var fäst i den klara gröna vätskan där jag snart kunde urskilja min Alvhildas vackra energi, dansa. Jag lät mitt finger stryka längs med sidan vilket bildade ett streck i den kyliga, fuktiga ytan. Hon fanns någonstans just nu och någon dag skulle vi vara tillsammans igen men. Hennes dans förvandlade snart den klara vätskan till en mjölkig dryck.
”Du blir sorgsen av absinten. Hur kommer det sig?” Jag mötte Johns blick där han satt med en cigarr och studerade mig.
”Jag ser Alvhilda dansa i drycken.” Han skrattade åt mitt svar och doppade ett finger i sin absint och stoppade sedan droppen i munnen.
”Det är gröna fen du ser, inte Alvhilda.”
”Vem säger att Alvhilda inte är den gröna fen.” Han skrattade åt mitt svar och drog ännu ett bloss på den cigarr han sett till att bli bjuden på.
”Det är dags för dig att hitta ett tidsfördriv som håller dig ifrån att deppa ihop angående din Alvhilda. På det här sättet kommer jag dö av tristess innan vi nått fram.”