I skuggorna står jag och ser dig gå. Mitt liv har vänts på ända och jag vet inte vem jag är. Bredvid står mannen mitt inre suktat efter under en veckas tid men det är ryggtavlan som lämnar mig som jag velat dela mitt liv med i flera år. Tidigare som ömsesidig livspartner där tankar och filosofi skulle leda oss framåt. I dag finns även känslorna där men nu är det för sent. Våra liv är för olika och jag skulle bara tära dig om vi försökte, därför låter jag dig gå. Därför tvingar jag dig gå, ensam, in i ovissheten, utan mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar