Saxat ur Alvhildatrilogin

Jag klev upp och stod några sekunder och blickade ut över Stockholm. Det var vackert i solnedgångens röda sken. Det var en svindlande känsla att stå vid takkanten och blicka ner. Jag tog ett djupt andetag och kände sugen i magen. Jag hade gjort det här förut. Det var en väldigt tydlig och konkret känsla av deja vu. Jag kunde inte komma på när jag skulle gjort det dock. Det fanns inte tydligt i mitt huvud, inga bilder, bara känslan. Känslan av att ta beslutet att kasta mig ner för en klippa eller annan hög höjd. Jag var osäker på om jag kanske önskat det så pass hårt tidigare att känslan av att faktiskt göra det infunnit sig. Nej. Jag hade aldrig upplevt detta tidigare, inte i detta liv, men kanske i något annat liv.