Livets vecka

Veckan har gett mig 13437 tecken. Inte mycket att hurra för i mina ögon med tanke på hur mycket jag brukar kunna skriva. Men jag är ingen supermänniska, även om vissa vill tro det. När maken blir sjuk och inte orkar dra sin del av lasset och jag får ryggskott och inte orkar dra min del av lasset så blir det ganska många lass att ta hand om när man väl blir frisk igen. Det är det jag ägnat mig åt hela den här veckan, få undan lassen.

Jag har fått höra från folk när man pratar om vad man håller på med, att jag är en supermänniska som orkar och hinner så mycket. Jag själv ser det på ett helt annat sätt. Visst, jag har skrivit råmanus till tre böcker, en trilogi, på mindre än två år, ja jag har pluggat eller jobbat heltid under den tiden och ja jag har barn och hus. Hur får jag det att gå ihop då?

Prioriteringar så klart. Jag prioriterar skrivandet över teven. Jag prioriterar skrivandet över ett perfekt skött hem. Jag prioriterar skrivningen över tusen olika aktiviteter och jag kan låta barnen få sköta sitt utan att jag lägger mig i stup i kvarten. När man prioriterar på det sättet så behövs det inte mycket för att det ska falla - alltså - lite sjukdom och ond rygg. För även om jag inte prioriterar ett perfekt hushåll så ska det ändå vara ett okej hushåll. Därför prioriterade jag mitt hem framför skrivandet denna vecka och jag prioriterade barns avslutningar denna vecka och jag prioriterade barns picknickar och kalas denna vecka. För det är det som är att vara en heltidsarbetandemammaförfattare.

Nästa vecka hoppas jag på fler tecken -  men om det inte blir så får jag helt enkelt skylla på livet.