Visst har det fallit bort några blogginlägg på sistone. De forskande inläggen på måndagarna har fallit bort, de där jag beskrivit skillnader och ursprung i fråga om olika sägner och folktro. Söndagarna har också varit tomma då jag inte gett någon form av uppdatering i mitt skrivande. Man kan förstås tro att jag inte skrivit något då men riktigt så illa är det inte men allt för nära sanningen ändå.
Eftersom jag varit på semester har jag inte fått chanserna att sitta vid datorn och skriva som förr. Jag har istället umgåtts med barnen och maken, varit på resande fot, bott trångt och haft fullt upp hela dagarna. Några tio sidor så där har jag ändå ökat på texten med men framförallt har jag varit på inspirerande utflykter.
Bland annat har jag fått lära mig en hel del om sextonhundratalshus.
Vad ska nu det vara bra för, undrar kanske ni.
Jo, det är ju så att allt inte utspelar sig i nutid utan en del utspelar sig på sextonhundratalet. En del på sjuttonhundratalet och en del på artonhundratalet. När jag skrivit om detta har jag haft svårt att ta fram hur folk bodde. Artonhundratalet har inte varit några problem men sextonhundratalet var svårare att få fram information om. Jag utgick därför ifrån hur man bodde på artonhundratalet, varit lite luddig i mina beskrivningar om just husets utseende och detaljer kring boendet.
Nu har jag dock varit inne i flera sextonhundratalshus och fått beskrivning av guider som kan hjälpa mig att bli mer detaljerad i boken om Ragnvald.
Detta var det sextonhundratalshus jag var inne i först. Det ligger i
Äskhults by, på västkusten, strax utanför Kungsbacka. Det är mycket annorlunda jämfört med det artonhundratalstorp jag hade i huvudet när jag skrev. Här kan man se att det är ganska stort, i tre etapper. Två högre byggnader på var sida och en lägre i mitten. De högre sidorna var tvåvåningsbyggnader med stege, respektive trappa.
När jag talade med guiden fick jag veta att det flesta husen under sextonhundratalet endast hade mittenbyggnaden. Stora familjer bodde inträngda i dessa. Om man hade utbyggnaden var det oftast den till höger, där själva ingången var, då man ofta hade djuren boende i den delen med höloft på övervåningen. Den där skorstenen förresten, rena sjuttonhundratalspåhittet.
Här kan man se den hall eller korridor som ligger mellan den lägre byggnaden och tvåvåningsbyggnaden. Den måste vara väldigt kall på vintern, helt ouppvärmt, tunna väggar och stengolv. Här var dörrarna mitt emot varandra, den till djuren och den till boningsdelen för familjen.
Här är en riktigt mysig eldstad tycker jag. När jag var inne i detta lilla kök, som alltså var hela det rum som familjen bodde i tillsammans, kände jag att den där spisen var underbar. Den kan man verkligen skriva om, beskriva och känna med. This is the heart. Men som jag tidigare sa om skorstenen, ett sjuttonhundratalspåhitt. Det ljusinsläpp som här kommer av ett takfönster var egentligen det rökutsläpp som de hade till den öppna eldstad som var placerad ungefär där matbordet stod. Jag får aldrig allt man vill ha här i livet, bara att stryka den vackra vita spisen, om han inte ska vara riktigt banbrytande förstås.
Här sov man. I detta kök var det utplacerade två dubbelsängar.
Detta hus är hittat i Danmarks
Frilandsmuseum. Likheten är slående, men då kommer de även från samma del av Sverige under samma tid. Även här är det två högre byggnader på var sida, men här är de gräsbeklädda precis som det lägre huset. Något som dock var förtydligat vid den här visningen var dock att de satt en skylt där byggår 1600 stod med och utbyggnadsårhundrade 1700.
Likheten mellan spisarna är slående. Det är samma spisar, uppenbart att de uppgraderade köket ungefär samtidigt i de här husen. Jag räknar förstås in spisen i utbyggnationsårhundradet som stod angivet på skylten.
Även här har vi passagen mellan boningshus och där djuren bodde. Skillnad här är att det är trägolv vilket jag tror gör det varmare om fötterna och här har de även placerat trappan. En likadan trappa var placerad i rummet innanför köket i det tidigare huset.
Även denna lilla kvarn hade de med i Danmark, från samma plats som resterande hus. Mycket charmig som jag tror kommer få plats i boken.
Nog kan man tycka att jag låter lite stel när jag bara beskriver när saker blev byggda men jag kan utan tvivel erkänna att jag inte bara fick "byggnadstips" jag befann mig hemma hos Alvhilda och Ragnvald, jag såg dem och jag levde deras värld en liten stund. Det var mycket inspirerande och många scener utspelades framför mig. Det skälvde lite i själen bara av att befinna mig i husen. Det är så jag vill göra min research, hands on.
Snart kommer mer inspiration från min semester där vampyrer och borgar fått befinna sig i rampljuset.
