Kastar ut Alvhilda på nya äventyr

Nu har jag tagit mod till mig att gå den där skrämmande vägen in på de där okända områdena igen. Alvhilda har fått åka till lektör och när texten kommer tillbaka hoppas jag på att kunna lägga trappstegen rätt, så de sitter stadigt och är sköna att trampa på.

Jag hoppas ni kommer vilja följa med mig upp för stigen när det är klart.

Åtrå ur manligt perspektiv

Konstnär Tommie Samuelsson

Jag skriver om andra boken just nu, den är skriver ur en killes perspektiv. Man kan ju tycka att det är mer olikheter mellan individer än mellan kön och det jag beskriver här är ju en persons ambivalens och ångest, vad är den stora skillnaden där. Men jag vill ju inte att min karaktär blir för kvinnlig, jag vill att en man skall kunna relatera till honom och hans sexualitet. En mans sätt att se hungrigt på en kvinna.

Hur gör man det på bästa sätt, jo man frågar så klart en man. Jag frågade flera män. Min egen så klart, men även män jag inte själv har en sådan typ av relation med. Som kvinna går jag även tillbaka till min egen tonårstid, när hormonerna härjade som värst, och funderar över - hur var det killarna reagerade, vad var det dom reagerade på och vad sa de?

Efter att ha stött och blött och fått bra tips om vad killar tittar på, så har jag skrivit några scener, där jag även fått positiv feedback från männen som läst. Jag hoppas jag lyckas hålla en manlig känsla genom hela boken, men så att den inte blir frånstötande för de kvinnor som läser för jag vill samtidigt att alla ska kunna identifiera sig med honom, känna med honom, lida med honom och hata honom, ibland.

Här är ett exempel på jargong från fjortonåriga hormonstinna pojkar ur boken:

”Var det inte du som skulle komma härifrån så fort som möjligt, med Amy?” James fattade tag om min nacke och drog mig till sig.

”Schh, fattar du inte att det kan bli pinsamt om det kommer fram. Jag försöker hålla låg profil. Jag menar, du vet ju hur det är. Tjejerna vill ju inte att det ska komma ut.” Jag flinade generat och kastade en blick bort till Allie. Hon stod och viskade med Julie. Hennes beteende var så naturligt, så äkta, att jag blev orolig. James tolkade min reaktion annorlunda.

”Ah, du förstår. Allie vill nog inte att det kommer ut vad ni två pysslat med, även om det inte är svårt att inse när man ser henne.” Han slog handen i bordet och knuffade till mig ”Jäklar, förstår smärtan att förlora en så sexig donna.” Hans blick var hungrig när han såg bort mot Allie och hans ord tillsammans med blicken ruskade om odjuret.

”Håll dina snuskiga händer borta från Allie.” Min röst var återhållsam och tydlig. James tittade på mig och skrattade nervöst till.

”Shit, jag tror du har fått fel bild av mig grabben. Jag har inte tänkt röra din tjej, eller förlåt, Julies tjej.” Han flinade till men slutade när han såg att skämtet inte föll i god jord. ”Alltså, jag har själv inte ’gjort det’ med Amy, fasen det skulle hon aldrig gå med på. Eller, inte än i alla fall, men hon har låtit mig smeka under tröjan när vi hånglar, och det är fasen inte alla som tillåter.” Han blinkade åt mig och klappade mig nedsättande på kinden med ena handen och drog mig till sig med den andra för att viska i mitt öra.

”Och har du fått smeka innanför tröjan på de där tuttarna skulle du väl inte behöva gå hela vägen heller, för då är du väl redan klar.” Han stönade demonstrativt i mitt öra och försvann snabbt bort ifrån bordet.

Det händer saker men det syns inte

 Just nu är jag inne i en redigeringsfas. Det innebär att det inte går framåt riktigt i samma takt men det händer ändå saker. Jag har min text på korrekturläsning och rättar fel, ger en ansiktslyftning helt enkelt. En sådan där fin som inte är överväldigande stor och tydlig, bara några rynkor som rätas ut.

Jag har även skrivit lite på andra boken, den som redan fanns i råmanusform. Den får mycket mer kött på benen nu, saker man inte visste skulle hända händer nu. Kapitel byggs ut, jag går in i händelserna och ger karaktärerna mer liv och känslor - tja, alla får kanske inte får så många fler känslor, men jag bygger upp förståelse kring dem.

Hur har det gått?

Jag har inte varit så aktiv på att uppdatera bloggen eller inne på Facebook men det är i det hela en bra sak. Anledningen är nämligen att jag har slitit hårt med redigeringen av boken. Jag la upp deadlinen för redigeringen vid månadsskiftet augusti/september och jag blev klar med den i söndags.

Nu återstår korrekturläsning, rättning och sedan flyger den rätt i händerna på lektören. Planen är att jag ska ordna det under september månader. Det hänger dock en del på min korrekturhjälp och hans tid.

Jag har lovat mina kära bokcirkelvänner att jag, under korrekturläsarens arbete, skall ägna mig åt att läsa den bok vi ska diskutera 23 september men istället har min hjärna börjat lockas av att skriva om andra boken och redigera det råmanuset till en bra text.

Jag måste bara be Ragnvald att införa några extra timmar varje dygn.

Åtta fakta

Jag fick en utmaning till den här bloggen från Nathalie som går ut på att jag ska berätta åtta saker ni inte vet om mig. Eftersom denna blogg handlar om Alvhlda kommer dessa fakta handla om Alvhilda på ett eller annat sätt. Skapandet eller karaktären Alvhildas bakgrund. Jag börjar med att låta de fyra första handla om processen och fakta runt om. De fyra sista kommer hon själv få svara på, alltså hon svarar på dem i första person.

1. Namnet Alvhilda är en hopsättning av två olika namn. Alv som oftast stavas Alf och Hilda.
Alf, eller Alv, är ett fornnordiskt namn som har betyder just Alv eller Alvarmé. I många länder är Alf ett unisexnamn och härstammar från latinska eller hebreiska där det betyder Vit/Ljus upphöjd. På spanska likställs namnet med Alba och betyder "morgonens första strålar" eller helt enkelt soluppgång.
Hilda har också ett fornnordiskt ursprung och kommer från Hild. Hild var en av Odens valkyrior. Namnet i sig kan alltså beskrivas med betydelsen "krig" eller "strid" - kvinnlig stridare.
Alltså kan man dra en hel del slutsatser ifrån Alvhildas vackra namn, för det är vackert. Jag skulle bära det namnet med stolthet.

2. När idén om Alvhilda föddes första gången var hon mycket simpel. Jag har haft många historier i huvudet från början som är så komplicerade att jag inte orkat stylta upp dom. Därför var ambitionen att bara skriva en story från början till slut och den skulle vara mystisk och vampyrinspirerad. När jag skrivit klart den insåg jag att det var helt fel och en av de mer komplicerade berättelserna som jag tänkt ut föddes. Från att vara en "Twilightinspirerad" story blev det en story som avhandlar förändring, gott och ont, förutfattade meningar, känslors påverkan på valen man gör, övernaturlighet och våra miljöfrågor. Men det kan man bortse ifrån och bara se henne som en spännande berättelse om övernaturlighet, om man inte vill gräva djupt när man läser.

3. Förra svaret går raskt över till frågan "vilka böcker/författare är hon inspirerad av?" Som sagt, ursprungshistorien är inspirerad av Twilight men den produkt jag idag jobbar med är inspirerad av Ann Rice och hennes underbara "The vampire Lestat". Nej, med det vill jag inte säga att jag är lika bra som Ann Rice eller att boken kommer vara precis som den bok jag just refererade till, jag var inspirerad av den boken och hennes filosofiska undertoner. Efter att ha läst om någon som blev sågad för att hon hade stora författarförebilder och hennes debutroman inte var lika bra, vågar jag inte annat än att skriva ut detta förtydligande.

4. Jag är med i en fantastisk och kritisk bokcirkel som träffas ungefär var sjätte vecka. Det är få böcker som kommer förbi denna grupp okritiskt och jag har gett dem, tillsammans med några andra intresserade testläsare, i uppdrag att läsa och kritisera Alvhilda. Jag har fått mycket konstruktiv kritik utav dem och de ska ha stor cred för bokens framtida utformning.

Nu ska jag gå över till Alvhildas egen bakgrund, den får hon stå för själv och svara i egen hög person.

5. Jag är amerikan i botten, eller, i botten är väl fel. Jag, Allie, är Amerikan. Alvhilda kan jag inte uttala mig om. Jag är född och uppvuxen i Cumberland rättare bestämt. Jag har haft en helt normal uppväxt i ett vitt hus med gräsmatta som använts som grillkök fler gången än vad jag vill minnas. Normal förresten. Vad är normal? Min uppväxt är nog inte så normal jämfört med andra, för jag är inte som andra, tror jag.  Jag är inte slötänkt och lättlurad.

6. Min mamma brukar kalla mig för jungfrufödd vilket är otroligt fånigt. Det är för att min pappa är steril och alltså inte kunnat producera barn. De var tvungna att göra ett ordentligt faderskapstest innan min far kunde godta mig som sin dotter. Det kom dock tillbaka utan ordentligt svar. De kunde inte utesluta min far som pappa då dna-säkerheten var lika otydlig ifråga om min mor som de visste att jag kommit ifrån. De lade ner utredningen på mina föräldrars begäran och testet gjordes aldrig om. Båda godtog mig som sitt barn och läkarna drog slutsats om att det varit något fel på provet. Mina föräldrarville båda tro att jag var en sänd gudagåva.
Idioter.

7. Jag var ett mycket sjukligt barn. Orkeslös och ofta förkyld. Sängliggande. Det gjorde mig inte så mycket eftersom jag aldrig roats av lekar med andra barn. Jag ägnade min tid till att läsa och räkna, det var de saker som gav livet mening. Om det nu var det viktiga att hitta menar jag, mening med livet. Mina föräldrar var rädda för att jag inte skulle orka med skolan då jag var så sjuklig men det hade väl gjort detsamma. Skolan gav mig aldrig något, jag kunde redan allt innan genom egna studier från min sjuksäng. Det var först i första klass som jag blev pigg och frisk. Det var då jag började leva.

8.  Mina föräldrar är avkomma från svenskättlingar från den första svenska kolonien i USA, "Nya Sverige" vid Delawerfloden. Det var så de träffades. De hade båda upptäckt att de hade band till den kolonien och blev kära under sina forskningar. När de dessutom upptäckte att de båda härstammade från samma kvinna tyckte de att det var ett större tecken på att de var ämnade för varandra. Jag tror inte på tecken men om jag gjorde det skulle det nog vara en varning i mina ögon. Men jag ska väl vara glad, annars hade kanske inte jag funnits.

Jag ska nu även utmana andra på detta och eftersom det blev en sådan tvist som det blev på min blogg, så skickar jag vidare en likadan utmaning till Amanda att berätta för oss vad vi inte vet om Maja Grå, Sofie att berätta om Aveline, Pernilla att berätta om Caroline och Simona att berätta om Illiana. Jag bollar även tillbaka denna utmaning, eftersom den morphades om på grund av denna bloggs utformning, till min egen utmanare. Nathalie, berätta om Evilina.

Alltså, utmaningen är den samma men man berättar åtta saker vi inte visste om karaktären, bakgrund, uppkomst eller liknande.

Saxat ur Alvhilda

Bild lånad från style room



Jag sjönk ner längs med den mjuka, rundade badkarsbotten så att huvudet kom under vattenytan. Jag drog fingrarna genom håret för att det skulle blir ordentligt uppblött. Det flöt upp som sjögräs. Jag såg upp genom vattnet, hur det låg på ytan och flöt. Genom vattenytans oregelbundenhet blänkte ljuset från lampan som satt ovanför spegeln vid handfatet. Mitt eget hår lade skuggor över mitt blickfång. Skuggorna blev mer påtagliga och snart såg jag att det inte bara var mitt hår som skuggade. Något mer befann sig mellan mig och ljuskällan. Jag kände mig för bråkdelen av en sekund utsatt, studerad, inte ensam. Känslan fick mig att snabbt komma upp med huvudet över vattenytan igen. Den plötsliga rörelsen fick vattnet att skvalpa över kanterna på badkaret vilket skapade en vattenhinna, över de små kakelplattorna, som snabbt rann ner i golvbrunnen. Vad hade kommit över mig. Ännu en hallucination? Varför blev jag så hispig? Jag valde att snabbt tvättade av mig och kliva ur badet. Den lilla glödlampan verkade hålla på att ge med sig då den blinkade till ibland och lät sitt ljus bli en aning dovare för varje gång.

En ny energi har tagit över

 Bild lånad av Naturvårdsverket

Jag skriver så fingrarna blöder, känns det som ibland. Jag har nu kastat mig in i Alvhilda igen och det händer så mycket nya saker som jag inte visste innan. Ragnvalds tankar och agenda har spelat in mycket i det nya utkastet och spänningen, mystiken har höjts några nivåer. Jag har min testläsargrupp, både den tidigare som läste förra utkasten men även några nya som inte läst något tidigare.

Kommentarer hittills:

"Vilken förändring av början. Kom inte på förrän nu att du tagit bort karaktärer . Men det lovar gott"

"Jag tycker det är bra, man vill läsa mer. Oftast stiligt språk också"

Mystiknivån i boken har jag fått berättat för mig har legat på tre men stigit till fem, vilket är precis som jag vill ha det.  

Diskussionerna har annars mest gått ut på i vilken vinken man faktiskt landar om man ramlar baklänges mellan sätena på ett flygplan, vad ett gammalt badkar är gjort av, hur snabbt hår växer och hur långt ett hårband faktiskt är. Vidare har frågor uppkommit angående amerikanares bäddvanor och hur väl de känner till Greta Garbo där borta. 

Jag har lagt till flera scener och tagit bort sådant som känns överflödigt. Jag har lärt känna drivkrafterna i karaktärerna bättre. Hotellet och dess interiör har en större mening och drivkraft i boken också. Det är nästan som att skriva en ny bok. Men nu gäller det att den blir klar snabbt, vill ha klart innan augustis utgång så att jag kan få skriva om den ännu en gång innan den åker till lektör. 

För mina testläsare har jag här en fråga,  vad i boken tror ni är inspirerat av bilden här ovan?