Som att ta sig genom en labyrint

Det är känslan att ta sig till hennes hjärta. Men vad är det man finner när man kommit i mål?

Förgiftad

Vem är det som gör allt för henne? Vem är det som inte gör allt för henne?

Het beröring - saxat ur andra boken

 Bild lånad från Chopra center

Nätternas själabränningar varvades med heta drömmar om Alvhilda. Jag såg henne naken och hennes gröna ögon lös för mig. När hennes händer vidrörde min hud var det som om huden fattade eld, som om den glödde. Det smärtade på ett underbart sätt. Den var kompatibel med den eld som brann inom min själ varje natt. Istället för att plågas, njöt jag av smärtan hon gav mig. Det var alltid svart i mina drömmar, som om hela drömmen lystes upp av hennes gröna ögon. Hennes kyssar slukade mig, fick mig att explodera i upphetsning. Jag började skrika på nätterna igen fast utan att vakna. Jag skrek inte av smärta, jag skrek av den upphetsning som hon gav mig. Min pubertet var tuff för hela min familj men jag fick en smärtsam njutning som jag levde på under hela dagarna. Mina föräldrar fick bara skriken.

Alvhilda i bilder

Ännu en bild som hittat sin väg till bloggen, alldeles ensam. Ser Alvhilda vilande mot ett träd. Helt klart inspirerande. Vem är du som skapar denna skönhet, någon som vet namnet, ge mig det och jag länkar.

Skicka en ängel

Men kan man se skillnad mellan en ängel och en djävul, när man är bländad av kärleken?

Vilse

Den förvirrade känslan då man inte kan hitta sig själv i situationen, i känslan och världen.

Offer - saxat ur tredje boken

Bild lånad från my qoutes

 Dörren flög upp med ett våldsamt brak och en vansinnig Shun visade sig. Han såg på mig och lät sin våldsamma hysteri ge honom styrkan. Med ett vasst blad i handen hotade han mig där jag stod men såg snart att min rädsla inte infann sig. Det fanns inget hot i hans handling. Min uppenbarelse kunde inte skadas av hans jordliga tillhyggen. Med en snabb blick på Alvhilda insåg han att han blivit utbytt. Hennes intresse för honom hade falnat, hela hennes inre lös endast för mig. Jag sträckte mig efter honom, som för att läka hans sorg, få honom att inse att när det var över skulle han vara fri. Med ett snabbt handlag med det vassa bladet hade han skurit upp ett djupt sår som blödde ymnigt. Halspulsådern var av och tömde hans kropp snabbt på det värdefulla blod som fick honom att leva. För några sekunder såg jag på hans kropp som gav upp vid mina fötter. Han färgade golvet rött och lämnade det jordeliv han känt, åter igen. Medan jag såg på honom kände jag en lättnad över att han tagit ett så sunt beslut. Jag förstod hans frustrations övertag och att han sett detta som sin enda utväg. Handlingen var sorgsen och vacker på samma gång.