Publikation

Bild lånad från Hertiginnan af Uppsala

Nu har Alvhilda fått ett muntligt ja från tidningsredaktören. Papper kommer skrivas på under veckan och sedan blir första delen av trilogin en sommarföljetong i två lokala dagstidningar någonstans i Sveriges avlånga land.  

Nu har jag till mitten av juni på mig att fina till henne, snygga till kanterna och göra henne vacker inför avfärd och allmän beskådan. Det och arbetet med att ordna med indelningar av varje avsnitt efter den mall de har så att den inte delas på ställen som förstör hela uppbyggnaden av boken.

Vilken tidning det är kommer jag berätta närmre när papper är skrivna och vi närmar oss publikationsbörjan. Det känns spännande, det känns stort och jag känner att jag närmar mig slutet av den här resan. det är bara en himla massa kvar, sedan är hon er allas.

Förändrigar som känns i hjärteroten

När jag började skriva Alvhilda för snart tre år sedan, var det många karaktärer som idag är dödade men fem stycken har hållit sig kvar genom alla motgångar. Allie/Alvhilda, Steven, Julie, John och Ragvald. Karaktärernas bakgrund har däremot förändrats och plötsligt blir ett namn helt fel, på grund av ändringar i storyn. John, den svarta, sexiga kvinnoförföraren skall byta namn till Henri, eftersom John är för ofranskt. Jag har själv känt det en längre tid men ändå hållit kvar i namnet, det är ju ändå invant och han är en John, men nu, i slutredigeringen  måste jag göra något och då ryker hans namn.

John blir Henri.

Jag kommer vara tvungen att smaka på det ett tag, vänja mig, för John har varit John ända sedan födelsen och det gör ont att behöva byta hans namn. Det sköna är dock att Jon kan få tillbaka sitt namn utan att folk blir förvirrade på likheten av deras namn.

Hur viktiga är namn för dig?
Kan du hänga upp dig på om en karaktär har fel namn när du läser en bok?
Har du svårt för att byta namn på karaktärer du skriver om efter att de hetat något en längre tid?

Positiv kritik uttalat i förvåning

 Bild lånad från Tassar och morrhår  - * - Bild lånad från Loveys

Det här med att få positiv kritik från vänner och nära släktingar. Många gånger kan jag ha svårt för att ta till mig det positiva från dem, det negativa, inga problem. Det är ju ärligt och jag kan lära mig och bli bättre. Det positiva däremot, det tar jag  mer med en nypa salt. Klart de är snälla, de är ju mina vänner eller släktingar, de kanske rent av ljuger för att vara snälla. Men - om det sägs med en förvånad underton då tar jag det till mig. Uttal som:

Jag blev positivt överraskad.

Vad bra du skriver och vilken annorlunda handling.

 Det är när ett utlåtande från en person jag känner börjar på det sättet, som jag vet att personen verkligen menar det dom säger, eller skriver. När det kommer positiv feedback från främmande personer kan jag ta det seriöst direkt, för de har inget att vinna eller förlora på att säga det dom säger. Därför blev jag väldigt rörd av kommentarerna jag fick här inne av Naftalin, för henne har jag aldrig talats vid med tidigare. Därför väger hennes ord väldigt tungt när jag värderar mitt skrivande och Alvhilda.

Sträckläste det som fanns och längtar efter mer!

Ser med stor förväntan fram emot att sluka dina verk när de finns att tillgå.

Eftersom de vänner jag haft som uppenbarligen inte förväntade sig storverk av mig, reagerade som de gjorde, väger deras ord väldigt tungt också. Att de dessutom kommit med konstruktiv kritik om saker de tycker jag borde ändra, väger det ännu tyngre.

Hur tänker ni själva när det handlar om kritik, positiv, konstruktiv eller bara allmän?